1. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängaroch åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna som räcker året om.

5. Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostunds.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.

1. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar,
nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar.
Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

2. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa,
ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa.
En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3. Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder.
Allt kött är hö, och blomstren dö och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.